En generation
Är vi en lättsam och dum generation?
Har vi glömt vad som är viktigt, hur man umgås, varför vi lever, vad som är sann lycka?
Det finns något väldigt tragiskt i att älska, samtidigt som man inte vet vad man gör. Jag ser familjer ramla ihop omkring mig. Jag ser unga människor ta stora beslut utan att äga varken hjärta eller hjärna. Och mitt i allt står jag och försöker vara stolt över vem jag är. Klart att man tvivlar.
Men jag börjar inse hur det ligger till, hur världen fungerar, varför jag existerar och varför jag gör som jag gör. Varför de andra inte tänker som vi.
För vi är dem som bryr sig och därför kommer vi att lyckas. Vi vågar titta utanför traditioner, generationer och idioter. Ser sanningen och leker med den.
Vissa menar att religion är något som förklarar det vi inte förstår. Det är en intressant iaktagelse, men knappast det viktiga med religion. Religionen ger våra liv och tankar en identitet, en fysisk dragningskraft. Ger oss en plats tillsammans med andra.
Vår populärkultur är vår religion, det är den som skapar oss och den vi identifierar oss med. En metafor för våra tankar.
Vissa säger att musik-, film- och boksmak inte säger mycket om hur vi tänker. Tvärtom är det vad som definerar oss.
Just därför är vår populärkultur så otroligt central. Just därför tvivlar jag. Och just därför borrar jag mig igenom det ytterska lagret.
In emot kärnan.
