whitest

"Det fanns en gång två människor

De hette Josef och Maria och de älskade varandra.

Varken Maria eller Josef hade haft sex, de väntade på den rätta. De delade båda åsikten att första gången ska vara speciell och med någon man älskar.

De hade känt varandra ett tag och båda visste att det var på riktigt, för evigt. De var gjorda för varandra och de skulle få ett barn tillsammans. De behövde bara tid att bli redo.

Men allt blev väldigt fel.

Med alkohol i kroppen och med en annan, försvann Maria en kväll i ett dis av luster, hon visste inte vad hon gjorde, men hon gjorde det. Och allt var över. Hon var gravid. Och Josef var inte pappan.

Det var katastrof, hon älskade Josef över allt annat och han var den enda, för alltid. Om han skulle dö skulle hon dö med honom. Om hon skulle bli mamma, skulle han bli pappa. Det var självklart, men det blev inte som det skulle.

Hon visste att allt skulle vara över om hon sa som det var till honom, men hon kunde inte ljuga och inte heller hålla det hemligt.

Hon var tvungen att berätta.

Och hon visste att det var slut. Josef skulle lämna henne och de skulle båda dö, för de var gjorda för varandra. Det var slut, för det fanns ingen annan väg. Marias liv för Josef. Josefs liv för sanningen.

- Josef, jag är gravid.
- Men, hur då? Vi har inte...
- Jag vet, det är inte ditt barn.
- Har du varit otrogen? Jag trodde du älskade mig

Josef var nära på att ramla ihop. Han såg inte längre Maria, allt var suddigt.
Hela hans synfält smälte samman till ett moln av färger.
Han kunde se hennes läppar röra sig. Han ville lyssna, men alla hennes ord drunknade i hans hjärtas slag.
Det var ett öronbedövande dunkande som krossade honom inifrån.
Hans sinnen slutade. Allt var smärta, han förstod inget. Han älskade henne.
Men allt var över.

- Vänta Josef, jag älskar dig. Jag.... Förlåt

Maria visste inte vad hon sa längre, tankarna blev till ord innan hon insåg vad hon berättade. Hon visste inte var orden kom ifrån, men hon visste att hon trodde på vartenda ord som hon sa. Maria ljög aldrig för Josef, för hon trodde med hela sitt hjärta att det hon sa till honom var sant.

- Det är guds barn Josef, jag är gravid med guds barn.
Jag behöver dig, för jag älskar dig.
Du behöver mig, för du älskar mig
Och barnet behöver en pappa.

För första gången hatade Josef henne, men han slutade aldrig tänka på vad hon hade sagt till honom.

Varje dag försökte Maria få kontakt med Josef, men han undvek henne.
Varje gång hon såg honom sa hon förlåt, men han verkade inte bry sig.

För Maria var det här hennes värsta tid. Hon kunde inte förstå varför man inte får fler chanser här i livet, varför allt är förstört efter ett enda misstag.

Sorg blev till förtvivlan, förtvivlan blev till ilska.

Varför kunde inte Josef tro henne? Varför kunde han inte inse att det var guds barn hon bar på? Och varför ville han inte vara barnets pappa?

För Josef var det här hans värsta tid. Han kunde inte förstå varför man inte kan lita på någon här i livet.
Inte ens den han trodde mest på, hans sanna kärlek, kunde han lita på. Om inte Maria, vem då?

Sorg blev till förtvivlan, förtvivlan blev till hat

Varför slutade hon aldrig ropa på honom? Varför trodde hon att allt kunde bli bra, bara de pratade? Och hur kunde hon tro att de skulle kunna fortsätta? Hon hade svikit honom och han skulle aldrig förlåta henne.

Maria gav aldrig upp med att ropa på Josef, även om det inte gjorde någon skillnad. Hon älskade honom, och skulle aldrig ge upp.
Det fanns ingen annan.

Hon skickade brev. Ett om dagen med samma innehåll. Josef läste aldrig.

Men med breven och ropen insåg Josef att hon ångrade sig, att hon hade något att berätta.

Så en dag bestämde han sig, han skulle lyssna på henne.

Hon berättade för honom om guds barn.

Och han trodde henne.






När man tänker efter är det inte alls konstigt att en hel religion grundades efter deras kärlek.

För utan tro, hade aldrig Josef stannat vid Marias sida och guds son hade aldrig fått den kärlek, som senare fick världen att lysa."