whitest

Det är ganska obehagligt att bara flyta med och inte ha någon grund. Att förlora tidsuppfattningen och bara leva.

Jag har blivit alldeles för bra på att acceptera skolans oviktiga kamp för något viktigare. Jag koncentrerar mig så pass mycket att omvärlden bleknar.

Min värld är liten. Men jag fruktar att även den lilla världen har tagit skada av min blindhet.

Det är kanske dags att omprioritera och ställa upp.

Ensamhet kan vara den värsta känslan och vänner försvinner lika fort som prov.

Skillnaden är att man inte saknar proven när de forsvinner bort...