Döden
När det tar slut kommer mitt liv att vidgas och jag kommer att bli världsomspännande. När jag dör kommer jag att finnas i allt. Min aska kommer att spridas över jorden och små, små delar av mig kommer att finnas i allt, överallt.
Jag behöver ingen himmel som lovar min säkerhet och lycka när min kropp slutar andas. Jag behöver inte leva med änglar. Jag vill utvecklas, se något nytt. Jag vill inte leva mitt liv två gånger.
Döden är obehaglig. Att bli vuxen är hemskt. Att förändras är ovisst. Och när en kropp förvandlas till något som inte är mänskligt är det förstås väldigt skrämmande.
Och de religiösa förklaringarna är trygga, eftersom de påvisar ett liv likt det vi lever nu.
Men
När man dör har man ingen hjärna, ingen kropp.
Kanske ligger det största äventyret i att förvandlas till något utan de sinnen som vi känner till.
Man upplever en sida av världen som vi inte ens vet finns.
Kanske blir man en del av det största.
Sjukt bra skrivet! JAg vet inte vad jag ska säga mer än att det är klockrent.
åh vad underbart skrivet kim. dina texter är inspererande, det hjälper mig fan att tänka. haha:) jag upptäckte den idag, s¨å fr.o.m nu har du en till stamläsare.
Kanske blir man ingenting igen, som vi var innan vi föddes. Varför räkna med liv efter döden, när man inte räknar med liv innan födsel? Början utan slut.
Väldigt bra skrivet!
