Fika
Jag kräver inte speciellt mycket.
Det finns ett band mellan människor som förstår varandra bättre än dem själva förstår. Det finns något som hela tiden får dem att vävas in i varandra. Något som får dem att slås ihop under rätt tidpunkt varje gång.
Det finns ett band mellan de som förstår varandra sämre än dem själva förstår. Det här bandet lyser i en stark färg, men är mycket bräckligt. Det finns en stor vänskap och ett stort tidsutbyte, men det finns ingen uppoffring och ingen vikt. Det finns ingen vilja att förändra, påverka och lära. Därför försvinner vänskapsbanden, efter den första stora krisen.
Det finns de som tackar gud och förklarar mötet genom hans närvaro. För mig är gud ganska ointressant, även om jag tror på en del av honom. Det finns en del och ett hopp om något bortom förklaring som tilltalar mig. Jag gillar möjligheten till förstoring av våra små problem.
Kanske förstod gud att deras vänskap inte skulle hålla. Men utan att blanda in högre makter vill jag poängtera min halvhjärtade sorg för dem som aldrig kommer att få uppleva värmen av sanningen. För det finns dem som aldrig kommer över fåfängans djärva tid. Jag ser det varje dag.
Det finns en gemenskap och en respekt.
En falsk trygghet
En kärlek
En lögn
Och en evighet
Jag kräver inte speciellt mycket.
jag gråter till denna text. och jag älskar vår fredag
Jättefint och jätterätt!
blir ofta väldigt tagen av dina texter så jag tappar ord, svårt att kommentera
älskar dig <3<3
Okej redan på andra inlägget måste jag fälla en kommentar som jag själv skulle vilja höra eftersom det är nog det man strävar efter. Jag känner att jag lär mej nåt av det du skriver och det får mej att titta på mej själv och se de brister som finns. och jag menar på ett posetivt sätt. Go ransakan.
