whitest

I korridorerna på högstadiet fann jag min intelligens och min personlighet och på ett par månader åldrades jag mer än jag hade gjort på flera år. Det ligger i människans natur att bli äldre i steg, eftersom mognad handlar mer om händelser än om tid.

Kärleken började med en ensidig attraktion, som faktiskt passade mig och fick mig att må både bra och dåligt. Jag lärde mig att undvika girighet och att inse det vackra i min kärleksmonolog. För mig har det varit viktigt och jag är övertygad om att de som hela tiden haft en partner och aldrig kämpat för något ouppnåeligt inte kan lyckas i sina förhållanden.

Nästa steg var kärleksdialogen, som medförde ansvar som jag inte kunde hantera. Visst fanns det en trygghet och en lycka, men jag var inte mogen att hantera det och orkade inte analysera eftersom jag var lycklig. Först när det var över kunde jag smälta intrycken och lära mig något.

Det tredje steget tar få människor. Det är det steget då man är trygg och säger allting. Steget då man inser vikten av varandra och inte skäms för någonting. Det steget när allt är så bra att inga praktiska problem kan försvåra förhållandet. Ett svalnat intresse är den enda faran, men det är något som man relativt enkelt kan undvika.

Det är inte den långa tiden, utan de små ögonblicken som verkligt betyder något.

Stunderna då jag förändras.