whitest

Smärta i själen, tvekan i rösten.

Ett skrik som ekar bortom livet. Att jag måste stå, fast jag helst bara vill falla.

Tiden stannar när jag dör, när allt bleknar. Jag famlar i mörkret, drunknar imorgon och vaknar idag. Glömmer det som vill ta bort mig.

För jag är allt jag behöver, min kropp segrar över dina arméer, mina tankar är starkare än dina svärd. För allt jag någonsin har haft och någonsin kommer att behöva är min kropp.

För allt jag behöver är för alltid.

För oss.