Ett År Tillsammans
Ibland funderar jag på vem jag hade varit om jag inte hade lutat mig framåt den gången.
Det har hänt så mycket sedan den kyssen, att jag inte längre är samma person. Har blivit äldre och mer mig själv. Lycklig. Självsäker. Någon jag kan älska. Nästan lika mycket som dig.
Det är overkligt, eftersom det är så underbart, men ändå min vardag. Vår vardag. Himlen finns precis här emellan oss, där den behövs.
Tänk att vi kom så här långt. Och att vi ändå bara har börjat. Att jag vågar prata om imorgon som om det vore idag.
Jag är så stolt.
Och all smärta för oss bara närmare.
Jag lovar att fortsätta försöka så gott jag kan. När jag kan.
För det är när man tar tag i stunden och chansar
Som man vinner allt.
Håller med dig. Vi är det bästa som finns i min värld. Kärlek i den renaste formen <3