Jag är dig trogen
När livet känns bra fastnar man i en tillvaro där varje dag bara är just en dag.
Det är lätt att synfältet bara ser rakt fram. Att målet blir så viktigt, att det så oerhört underskattade periferiseendet inte får det fokus det förtjänar. Jag kan se idag, imorgon och nästa vecka. Men inte kan jag se dem som hamnar utanför mitt schema. Inte heller kan jag se bakåt.
Klart att man blir lite besvärad då någon tar upp det igen. Visar upp hur det faktiskt var. Inte hur jag trodde att det var. Utan sanningen, som gör ont.
Din dåtid och min dåtid. De personligheter som har funnits i våra kroppar, men som inte längre riktigt finns kvar, samtidigt som de gör det. Jävla tid. Jävla svårförstådda, komplicerade tid.
Jag hade inte älskat mig. Eller dig. Det är inte ens så att jag hade älskat mig efter det att vi möttes. Inte så att jag på något sätt var en fin människa, gjorde bra saker eller handlade vuxet. Jag var barn, men är jag äldre nu? Allt det som var smutsigt framstod som rent då. Kanske har inget ändrats. Så hur kan jag älska mig nu?
Och varför, varför, varför var det egentligen jag som var smutsig, dum och elak? Och varför framstod det som om det var tvärtom förut? Är det för mitt ego, eller för din kärlek? Eller för båda?
Vet inte ens vad jag förtjänar. Kanske är det för sent, inte för oss, utan för mina tankar. Kanske är klockan över midnatt och kanske är allt som det ska.
Men varför fryser jag? Varför är mina ben svaga?
Då minns jag vad du gav mig, vad vi gav varandra och hur nära man får vara när man hittar någon som känner och lyssnar. Som bryr sig. Hur det känns att kunna ge mitt allt och veta att det uppskattas. Se din perfekta gestalt röra sig över mig. Njuta av den finaste gest som finns och bara leva i nuet. För att sedan leva i just den stunden. Så att all tvivel försvinner. Så att det minnet lyser upp allt annat, gör maten god, ljuden vackra och bilderna skarpa. Att söka sig bort finns inte, så därför blir jag lugn.
Så att all oro försvinner. Så att livet blir skönt, vackert och betydelsefullt. Så att jag sjunger för dig:
“I don't have to leave anymore
What I have is right here
Spend my nights and days before
Searching the world for what's right here
Underneath and unexplored
Islands and cities I have looked
Here I saw
Something I couldn't over look
I am yours now
So now I don't ever have to leave
I've been found out
So now I'll never explore”
Jag är dig trogen.
