Ack Sverige
Det är lätt att känna sig säker. Tro att hemskheter håller sig i det förflutna, i en avlägsen framtid eller på andra sidan jorden. Lätt att tänka att det inte händer i Sverige.
Nu har det hänt och plötsligt inser jag att var 20:e person jag ser på har röstat på ett rasistiskt parti. Minns ni det om hur taxichaufförer är lika vanliga som rattfyllerister? Blir svårt att gå på stan framöver.
Det är verkligen svårt att tycka om människor ibland och just nu känns det svårare än någonsin. Känns hopplöst och mörkt. Människans röst är kanske för alltid dömd att styras av ett fåtal makter.
För visst har vi tänkt att vi inte är hjärntvättade här, att vi kan tänka själva och att vi är vettiga? Det var nog fel. Det är nog precis så som det ofta är i förhållanden, att man måste gå igenom skärselden för att verkligen veta hur mycket man litar på varandra.
Innan man har gått igenom en kris kan man aldrig veta hur mycket man betyder för varandra.
Därför är jag så otroligt besviken på Sveriges befolkning. När den ekonomiska krisen kryper fram tycks den hemska sanningen rinna ut genom huden på de svagsinta. Det räcker med att läsa sverigedemokraternas agenda ett par minuter för att inse vad de försöker göra. Ändå finns det så många som röstar på dem.
Jag hoppas att våra politiker nu slutar skylla på varandra och istället inleder ett krig emot rasism och okunskap. För i det här valet finns det bara förlorare:
Det finns de borgliga sympatisörer som får leva med en osäker regering, som kommer att tvingas kompromissa.
Det finns de vänsteranhängare som tvingas leva med sitt parti i oppositionsställning ytterligare fyra år.
Och det finns de som röstat på populisterna sverigedemokraterna, som tvingas leva med ett samvete svartare än den mörkaste natt.
Sveriges skam.
